Middagsfrid - en fråga om klass?

I förrigår kunde det läsas på DN.se att svenskar har bristande kunskaper om mat. Intressant tänkte jag och läste att det var företaget Matfrid, mer kända under namnet Middagsfrid, som hade beställt en statistisk undersökning om svenskars matkunskaper. Jag tog såledaes och mailade till kundservice på Matfrid och förklarade att jag var intresserad av deras statistik. Några timmar gick och ett svar kom sedan som berättade att all information de delger återfinns i deras pressmeddelande, vilket är en kort sammanfattning på tre sidor PDF, varav knappt två består av att Matfrids VD får uttala sig om hur fantastiskt medvetna de är i sammansättningen av sina veckomenyer. Materialet saknar några egentliga statistiska beräkningar utan består enbart av redovisningar av det insamlade materialet. Någon signifikans i materialet kan alltså inte styrkas. Kontentan är att svenskar vill äta nyttigare, mer grönsaker och mindre halvfabrikat, men att de/vi inte gör det.

En första tanke hos mig är att det är något skumt i det här materialet. Varför vill de inte delge hela undersökningen? Finns det något där som kan skada företaget Matfrid? För den oinvigde så är Matfrid ett företag som förser sina kunder med råvaror och recept för den kommande veckan så att de inte behöver handla eller tänka själva - till ett konkurrenskraftigt pris. Matfrids VD får alltså betalt för att bestämma vad folk ska äta och leverera matvaror och recept till dem. Men de vill inte låta mig titta på den statistik de har tagit fram.

En andra tanke som slår mig är att alla företag sannolikt gör såhär. Skulle jag kontakta Hemmakväll eller ICA om deras beställda statistik så skulle jag sannolikt inte få tillgång till den, eftersom de då betalar jobbet åt andra som drar nytta av det (hemska tanke!). Ganska hemskt egentligen, att statistiken de tar fram är ett sådant hot mot dem själva att de inte vill att andra ska få tag i den.

Jag hade hoppats kunna presentera en mer djupgående analys av deras statistik, men den ger alltså inte så mycket. Jag kommer därför att lägga en kort stunds analys till företag som levererar den typ av tjänst som Matfrid gör. Du behöver inte handla maten eller fundera över vad som ska inhandlas eller ätas, utan bara laga det som förtaget sticker i händerna på dig. Ett rejält uppsving från mikromat eller andra hel- och halvfabrikat.

Vad innebär då en sådan företeelse för samhället måste då sociologen fråga sig? En rimlig analys är att det enbart är vissa grupper som kommer att köpa den här tjänsten. Pierre Bourdieus habitusbegrepp blir aktuellt (igen). Likaså blir begreppet kulturellt kapital relevant. Jag kommer att jämföra med RUT-avdraget inledningsvis, då många tidningar påpekat att det huvudsakligen är välbergade som använder sig av tjänsten. Sannolikt är det också så att det är större chans att det är en del av ditt habitus att anlita städhjälp om du kommer från en bättre bemedlad grupp. Det ligger närmare i tanken.

Eftersom jag inte känner till kundstatistiken hos Matfrid eller någon av dess konkurrenter så kan jag inte uttala mig om spridningen. Jag kommer därför göra som nationalekonomerna och göra ett antagande: Desto högre inkomst dina föräldrar hade, desto större är chansen att du betalar för hushållstjänster. Logiken i ett sådant antagande ligger i att det sannolikt har funnits i närmiljön att betala för dessa tjänster, medan de som kommer från knaprare omständigheter kanske har växt upp i en miljö med människor som jobbat med att förse de mer bemedlade med dessa tjänster. Du har sannolikt i högre grad sett baksidan av dessa tjänster då, samt att du kan ha med dig hemifrån om hur du kan utföra dem utan att betala någon för det.

Att de mer bemedlade likaså är mer beredda att betala för att få mat och recept hemkörda till ytterdörren är därför en rimlig utveckling av det antagandet. Givetvis är detta inte något som de högsta inkomstskicken sysslar med, de har kock eller går på restaurang istället. När inkomstskillnaderna mellan hög och låg utbildning minskar (en lärare tjänar mindre än en rörmokare) så blir det istället ens habitus som kommer fram i konsumtionen. Matfrid stoltserar med ett medvetande miljö och människor, vilket innebär att de har en stor andel KRAV-produkter i kassen. Dessa varor är något som det flera gånger visat sig tilltala en välutbildad medelklass, inte alltid med särskilt hög lön dock. Akademikernas barn får Matfrids välkomponerade måltid medan arbetarbarnen får Billys panpizza eller McDonaldsmat. Möjligheten att det leder till näringsskillnader mellan olika habitus - klasskillnader - är då stor. Frågan är då - hur ska vi få de med ett habitus att inte använda sig av dessa tjänster att få en näringsrikare kost? Alla har samma ekonomiska möjlighet att köpa tjänsten, men det innebär inte att de kommer göra det i samma utsträckning, ty deras habius stödjer inte handlingen.

Jag skulle vilja veta hur mycket dagens hemkunskapsundervisning behandlar snabbmat kontra hemlagat. De konsekvenser som ett mindre aktivt engagemang i maten kan leda till ska inte diskuteras, samt erfarenheten att "vad man äter" bestäms av ett företag långt borta - helt klart en byråkratisering av maten och måltiden - kanske en grund för en framtida analys? Jag vill dock påpeka att jag är helt medveten om att detta företagsinitiativ räddar barn ifrån att växa upp på micromat, vilket givetvis är mycket positivt.

Konsumentmakt

Att köpa krav och rättvisemärkt är för många ett litet motstånd i vardagen. Men vad för skillnad på ekonomin i världen kan det göra? Min kandidatuppsats analyserar det och nu när den äntligen kommit upp på nätet så kan jag inte göra annat än länka till den. Självgodheten flödar.

Blodkorv (vi går ut starkt)

Jag minns många skolluncher från 9 år i grundskolan och 4 år i gymnasiet. De flesta av dem upplevde jag inte då som så äckliga som folk hävdade och framför allt minns jag hur förundrad jag var över att alla avskydde blodkorven så mycket. Viss, det var ju ingen favoriträtt, men det smakade helt ok. Med största sannolikhet var det ordet "blod" i namnet som gjorde maten så oätlig. Synaestesin hos barn skall inte underskattas.

Idag har jag flera vänner, studenter som jag, vilka i stor utsträckning äter blodkorv och gillar det, under devisen "En schyst måltid för 8 spänn". Med tillhörande lingon och rårivna morötter är det ingen dum mat. Mat som blodkorv, tillsammans med bruna bönor och fläsk, rimmad fläsklägg med rotmos etc. är dock för många något man inte äter. I matbutiken nära mig (Coop Konsum) är det två grupper som köper dessa (i egenskap av halv/helfabrikat ska påpekas); unga (sannolikt studenter) och pensionärer (de med pantburkskasse och trasig jacka, inte de med chiwawa och jaktrock).

Dessa matvaror är idag fattigmansmat. Sannolikt innebär det också att kvaliteten på dessa är undermålig, eftersom konsumentgruppen sannolikt är mer känsliga för pris än kvalitet ofta. Jag kan utan tvekan påstå att det låter som ett enormt projekt att göra blodkorv (även om rotmos väl är en smalare sak).

Det är här en viktig sociolog kommer in i bilden, Pierre Bourdieu. De två begrepp relevanta begreppen är habitus och (kulturellt) kapital. Habitus, som syftar på att olika grupper i samhället kommer att bete sig olika i samma situation, blir relevant eftersom det är en del av vissa gruppers habitus att konsumera t.ex. blodkorv. Vad gäller kapital så är ju givetvis det ekonomiska kapitalet relevant, men jag kommer att fokusera på det kulturella, vilket innebär kunskapen om vad som är rätt, fint etc. Förenklat - att kunna föra sig.

Vissa av samhällets grupper skulle inte äta dessa varor, det är inte en del av deras habitus och de kan tillräckligt mycket om vad man ska äta för att veta att det inte skulle se något vidare ut att äta blodkorv. En scen ur Jönssonligan kommer till mig, då de nästlat sig in på en bankett (för en rysk konsul eller liknande) och serverar snittar - med kall blodkorv på. Den svenska representanten som blir rosenrasande, han vet att blodkorv inte är ok på en bankett, medan ryssarna, oanandes om vad det är på snittarna, äter ordentligt av denna delikatess. Att ryssar saknar smak och stil blir en illa dold fördom i sammanhanget. Att svenskars habitus skiljer sig från ryssars i någon mån är säkert sant. Men blodpuddingens låga kulturella status gör att den kan indikera att de inte har ett tillräckligt högt kulturellt kapital. Det ligger däremot i deras habitus (enl. Jönssonliganproduktionen) att roffa åt sig av något som uppfattas som en delikatess (oavsett om det baseras på ekonomi eller gastronomi).

Jag vill därför uppmana alla som klagar på höga matpriser (även om delar av kritiken helt klart är befogad), som räds minnet av blodkorven sedan skolbespisningen eller som tycker att blodkorv helt enkelt inte är något man äter att lägga fördomarna åt sidan och testa en gång (ja, så som många gör med sina barn). Titta sedan på innehållsförteckningen, den kanske innehåller diverse E-substanser och andra oidentifierbarheter. Skulle den smakat bättre utan dem? Kan den smaka så dåligt för att den förknippas med ekonomiskt knapra habitus och lågt kulturellt kapital? Eller, ni kanske, som jag, uppskattar dess söta smak tillsammans med syrliag lingon, morötter och dryck av lämpligt slag (mjölk eller öl passar nog bäst)? Utmana ödet...

Matsociologi - vad är det?

Ämnet för den här bloggen är som titeln och adressen antyder Matsociologi. Efter en snabb sökning på nätet framkommer att det enbart finns två böcker på ämnet: Sociology on the Menu och The Sociology of Food and Nutrition. I ärlighetens namn har jag inte läst någon av dem, ännu. Således kommer jag att själv definiera ämnesområdet i grunden. Om jag har missat någon relevant information på området så är jag varmt tacksam för att bli informerad om det.

Först vill jag definiera begreppet som sagt. Mat är väl i sig ganska så okontroversiellt som begrepp, men för att förtydliga så innebär det vad människor äter. Sociologi, däremot, är kanske inte alla lika bekanta med. Wikipedia definierar området såhär:

Sociologi är en vetenskaplig disciplin som studerar samhällen och social handling i vid bemärkelse. Speciellt vikt lägger sociologin vid att försöka förklara och förstå människors handlingar och sociala identiteter; grupprelationer och -processer; social skiktning och sociala systemprocesser, samt vilkakulturella strukturer och processer som präglar moderna samhällen. Sociologin studerar mänskliga relationer som sociala processer på individ-, grupp- och samhällsnivå. Där discipliner som statsvetenskap, nationalekonomi, rättsvetenskap samt media och kommunikationsvetenskap studerar hur olika sociala delsystem fungerar, har sociologin som ambition att placera analysen av politiska, ekonomiska, rättsliga och mediala processer i relation till å ena sidan samhället som helhet, och å andra sidan till de enskilda individernas livssammanhang.

Matsociologi blir alltså studiet av människors mathandlingar och matidentiteter, samt vad de kan innebära för både individ och samhälle. Så var det avhandlat. Alternativ titel för bloggen kanske kan bli Max Weber mitt i maten.